På stigbyggarskola i Skottland

Som de flesta vet så har jag och Niklas (plus Erik från Stockholm) just kommit tillbaka efter att ha spenderat ett par dagar på cykel i Glentress, Skottland. Vi kan väl konstatera att vädret var strålande, resesällskapet trevligt och cyklingen den bästa vi upplevt, så behöver vi inte orda mer om det.

Men… vi var ju inte bara där för att cykla och ha roligt. Vi hade större planer än så. Vi skulle lära oss allt om hur man planerar, bygger och underhåller stigar i världsklass. Och om allt skulle gå riktigt riktigt bra så såg vi framför oss att vi skulle få tag i var sin McLeod-hacka också… Det visade sig att resan skulle leva upp till alla förhoppningar.

Trail Centre – vad är det?
För ca 12 år sedan började Forrestry Commission få upp ögonen för mtb. Grundkonceptet man valde att satsa på är beprövat från andra outdoor-aktiviteter: En eller ett par fina leder, en parkeringsplats samt faciliteter för att tvätta sin cykel och kanske ett litet café. Simple as that. Glentress var ett av de första center som byggdes och har idag utvecklats till ett av de bästa och största. Man räknar med att ca 350 000 cyklister besöker centret varje år. Idag kretsar det mesta i Tweed Valley kring mtb-cyklisterna.

Lederna
Glentress erbjuder idag ca 7,5 mil specialbyggda mtb-leder i alla svårighetsgrader plus en övningsbana för små barn eller nybörjare och en fin freeride-park med hopp, wallrides, boxar och annat för kidsen. Lederna är föredömligt uppmärkta och graderade från grön (väldigt lätt) till svart (svår). Principen man jobbar efter är att hjälpa besökarna att växa som cyklister. På de blåa lederna finns det hela tiden små alternativa vägval, hinder etc med röd markering. Fixar man att cykla dessa vet man att man med självförtroende kan ge sig ut på röda stigar där det i sin tur finns svarta features osv osv. Likadant har man jobbat med underlaget - gröna och blåa leder är supersläta (man lägger ett ytskikt med bara stenmjöl) som ger en nästan betongliknande yta), röda lederna hade lite grövre beläggning och de svarta stigarna liknade en riktigt fin svensk naturlig stig bortsett från att man aldrig nånsin stötte på passager som var helt omöjliga att cykla. Bara mer eller mindre svåra.

Det roliga var att trots att vi tre ansåg oss som hyfsat rutinerade cyklister uppskattade vi alla leder lika mycket. De blå var enkla men oj oj oj vad flowiga – de röda var ren cykelglädje och de svarta bjöd på ordentligt tuggmotstånd med monsterklättringar, branta utförslöpor, hopp mm.

För oss som är vana vid naturliga stigar som då och då slutar på ett kalhygge eller i ett kärr kändes det först lite ovant att cykla omkring under så "ordnade" förhållanden. Men när stigarna hela tiden framkallar små glädjetjut kan man leva med det – och ville man åt äventyrskänslan fanns alltid de långa svarta lederna att ge sig ut på.

Tre dagar stigbyggarskola

Stigbyggarskola dag 1 - Torsdagen spenderades till största delen tillsammans med Andy (bilden ovan), som arbetade som Head Mountain Bike Ranger, anställd av Forestry Commission. Han guidade runt oss i hela området och och berätta om hur de byggt, tänkt, designat stigarna, vad de jobbar med för material, lutningar, switchback-radier osv. Otroligt lärorikt! En överraskning för oss var att 80% av alla lederna faktiskt var maskinbyggda i grunden. På en del stigar var detta uppenbart, men på många ställen såg stigen ut precis som en vanlig fin smal skogsstig.
Elegant!

Stigbyggarskola dag 2 - På fredagen skulle vi cykla i Glentress lillasyster Innerleithen som skulle ha en riktigt fin xc-slinga. På morgonen fick vi ett sms från Andys kollega (också vid namn Andy) som tyckte att han kunde göra en trail inspection av leden och erbjöd oss skjuts i hans pick-up och guidning. Förutom att agera supertrevlig guide berättade han om vad de tittar efter på en trail inspection – fallna träd, möjliga dräneringsproblem, trasiga staket osv. Återigen mycket lärorikt.

Stigbyggarskola dag 3 - På lördagen anslöt vi oss till The Trailfairies som byggde vidare på en helt ny stig, allt under ledning av Andy nr 1. (Värt att nämnas är att de haft ett avbrott på ca 9 månader i väntan att få ett ”approval” på den nya stigen. Känns det igen?!) Andy hade nämnt att han var lite av en perfektionist när det gällde att bygga stigar och när gänget plockade fram små borstar för att sopa bort lite barr innan man la på 30 cm stenmjöl började vi förstå vad han menade! Vi kunde konstatera att marken i Glentress var i princip befriad från sten och väldigt lättgrävd. Å andra sidan var det ett ca 30-40 cm tjockt lager av svart matjord överst innan man kom ner till guldgul mineral-jord. När vi berättade att så där ser nästan all jord ut i Falun blev de riktigt avundsjuka – så bortsett från all sten har vi perfekt underlag att bygga på.

Efter att varit med och byggt ett par timmar så tackade vi för oss och gav oss ut på vårt sista äventyr – en tur runt svarta leden. 30 km singletrack och 450 höjdmeter i strålande höstsol blev en fin avslutning på helgen. Och som grädde på moset fick Niklas ett sms medan vi rullade tillbaka mot parkeringen: ”I put three McLeods under your car, they are yours. Cheers! Andy”.

Nedan kan ni bläddra igenom lite fler bilder och läsa hela Niklas resedagbok.

Hälsar Per och Niklas